Här finner ni exempel på texter att läsa på minnesstunden
Dikt av Dan Andersson
Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.
Jag ska klappa sakta på porten,
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.
Dikt av Nils Ferlin
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm,
en droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brist och faller och drömmen är slut.
Dikt av Karin Boye
Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är tung att gå.
Var vandrare där blir en fattig man
och liten och ful och grå.
Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är kal och ren.
Den är som att luta sin varma kind
mot obarmhärtigt sten.
Men den som känt den stenen
mot kindens isade blod,
skall märka, hur mild dess hårdhet är,
hur trogen och fast och god.
Och han skall tacka stenen
och hålla det hårda kärt
och prisa det enda kämpaspel
som var sin seger värt.
Dikt av Pär Lagerkvist
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Pär Lagerkvist
En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset
och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan vindarna.
Din frid skall vara oändlig
så som havet.
Dikter av Bo Setterlind
Att dö är seger,
inte nederlag
Det lyser över bergen
Natt har blivit dag
Sörj inte den som
äntligen är fri
Och frukta ingenting ty
Gud är liv.
Bo Setterlind
Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen
livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg
bleknar bort
och försvinner i vinden
som stoft som stoft.
Om fjärilens kropp måste
gömmas i grav.
är ändå den svindlande flykten kvar!
Bo Setterlind
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en förkorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
Lika självklart som vi alla föddes
skall vi alla en gång födas åter,
skall vi stå som barnet framför porten
till det ofattbaras verklighet.